För en vecka sedan var jag nersövd och de höll förmodligen just på att avsluta operationen. Den här veckan har gått fort samtidigt som jag är otroligt tacksam över att det har gått en hel vecka. Det är inte så roligt att vara precis nyopererad, det ömmar, värker, sticks och opsåret är allmänt i vägen, särskilt eftersom det sitter längst nere vid S1 och jag inte kan böja mig framåt ens lite grann utan att det stramar och gör ont. Det är ju förvisso inte heller meningen att jag ska böja mig framåt, men det finns ju ganska många sysslor i det vardagliga livet där det kräver att man ska kunna böja sig framåt lite...
Opsåret kliar betydligt mycket mindre nu än var det gjorde när jag opererade bort det maligna melanomet. Det här är i och för sig en helt annan sak, då opererade jag bort något elakartat och med det följde ju såklart dödsångesten. Nu tar jag bara bort något som är trasigt, inte dödligt.
Däremot är jag så sjukt trött. Sov till nästan 10.30 i dag och det blev typ 12 timmar det... vaknar till ganska många ggr under natten så kroppen passade väl på att sova ut nu.
Promenaderna går bra, jag kommer längre och längre på mina 15 minuter, ryggprogrammet går också bra, jag har till och med lite träningsvärk vilket känns ganska löjligt eftersom det är riktigt mesiga övningar. Men det är ju i och för sig övningar jag aldrig har gjort medvetet förut så det gör tydligen nytta. Dessutom känns det att ryggmusklerna protesterar över att de ska behöva jobba lite när någon har varit och skurit rakt igenom dem. De vill helst vara i fred.
Note to self: Uppskatta alltid en lång varm dusch!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar