Topploppet

Jag är stolt över min make. Han sprang midnattsloppet i somras och nu sprang han Topploppet som också var en mil. Han har inte alls tränat så mycket de sista veckorna av olika orsaker, men sprang ändå på under en timma. Jag blir inspirerad av honom och längtar efter att komma igång själv med träningen. Jag vet -det är bara att göra det själv, men jag behöver tydligen någon som drar i mig och skäller på mig för att jag ska komma igång.

Jag och L bestämde i alla fall att vi ska springa vårruset i vår, det borde ryggen klara alldeles utmärkt då, om jag bara fortsätter med stabilitetsträningen.

Här är en liten filmsnutt på Johans målgång i går.

Bättre.

Det gör fortfarande ont, men inte direkt i ryggen, utan med i musklerna runtomkring. De kniper åt om ischiasnerven mellan varven och det är inte direkt behagligt, men det går över så fort att det ändå är okej.

Det finns egentligen bara en orsak till att jag har fått mer ont och det är att jag slarvar med ryggträningen. Jag har även gjort en del dumma lyft på jobbet och jag får väl bara acceptera att jag inte kan eller får göra fel, utan att jag hela tiden - alltid - måste tänka på hur jag lyfter och är.

Jag har kommit igång hyfsat okej med mina dagliga ryggövningar som jag ska göra hemma, men när man går upp strax efter kl 05 och kommer hem strax efter kl 17 är det lätt att glömma bort ryggen. Det måste bli bot och bättring på den punkten.

Imorgon. ;)