Dag 23

Rehabiliteringen går bra, allt går framåt. Jag måste väl kanske erkänna att jag nu under helgen kanske inte går precis 3 promenader, men vi gör så mycket annat tillsammans här hemma att det lite gran känns som om det jämnar ut sig ändå. Igår till  exempel, tog jag krattan och krattade gräsmattan på baksidan. Spände nogsamt både mage och rygg och krattade med stora långsamma tag. Det blev riktigt bra och jag är nöjd!

Ska träffa min nya sjukgymnast för första gången imorgon förmiddag. Det ska bli kul att höra vad hon säger!

Dag 17

Ja, helgen har ju kanske inte på något sätt varit full av träning, snarare full av festligheter, soldyrkande och liite trädgårdsjobb. Jag är mycket mer rörlig nu än förra veckan och vågar göra fler saker. Har slutat nästan helt med värktabletter (tar bara ett par Alvedon vid behov) och känner direkt om jag gör något tokigt med ryggen. Ärret läker ihop snyggt och kliar mindre och mindre.

Jag har börjat gå lite längre promenader men kan då inte gå lika fort som jag gör på min "vanliga" runda eftersom jag tappar hållningen och det är inte skönt.

Vikten står stilla just nu men jag kanske inte som sagt ska koncentrera mig på att minska i vikt just under rehabiliteringsfasen. Nu är förvisso huden läkt, men musklerna innanför ärret är inte läkta ännu och behöver riktig mat för att kunna läka.

Dag 14

Är äntligen av med förbandet och har nu ett mycket bättre förband som en av mina proffsiga kollegor ordnat. Det var inte så underligt att det kliade så mycket torkat blod som låg mot huden.

Var inne på jobbet en sväng med sjukintyg och åkte sen hem med Johan när han slutade. Vi åkte och handlade helgmaten på ica men sen hade jag ont. Det är svårt att hålla hållningen i så många timmar.

Allt går dock åt rätt håll, allt känns bättre och ikväll ska vi börja fira lite smått med tapas och rosévin! Trevlig helg!

Dag 13

Uj vad det ska mycket till för att jag ska bege mig ut idag. Det ösregnar och är +7 grader ute. Det är varmt och skönt inne och torrt... Om jag gör ryggprogrammet 3 ggr och går 2 promenader kan det väl inte vara fel. Eller...?

Imorgon ska förbandet tas bort. Tjojoo!!

Dag 12

I'm back in the game! Känner mig pigg, har bara lite ont, har gått med 0,5 Kg på 1 vecka och mår bra. Vaknar flera ggr/natt pga. att det kliar som 17 i såret/ärret vilket är något tröttsamt men det funkar.

Gick första promenaden vid 9 i morse, får besök av kollega vid 13 och sällskap på andra promenaden och så blir det lagom med tredje strax efter svärmor och hennes syster har gått hem ikväll.

Dagens upptäckt: Blev bjuden på Wienerbröd av kollegan mitt på dagen och fick världens darr och illamående ett par timmar senare. Inte illamående för att den var dålig, utan sockerdippsillamående. Tänkte tillbaka och kom på att jag inte alls ätit så mycket sött på sista tiden förutom i påskas då samma sak hände. Där ser man.

Dag 11

Igår var en riktigt tråk-dag. Allt var tråkigt, allt var motigt och jag struntade fullständigt i att göra det jag måste göra. Det blev bara en promenad. Hade dåligt samvete för det på kvällen, den enda som drabbas av min dumhet är ju jag själv, men jag orkade helt enkelt inte.

Idag är det bättre.

Vi började om viktmässigt i måndags -igen. Hade en mycket bra diskussion till och från hela helgen om vilken metod vi ska använda och vi landade i det som vi har prövat förut och det som också har visat sig fungera tidigare. Tallriksmodellen rakt av, vi har 80-tals storlekar på våra tallrikar, så de är i rätt storlek från början. Sen har jag ju börjat tycka om att röra mig 3 ggr/dag +ryggprogram och har som plan att fortsätta med det. Ja, inte att promenera 3 ggr/dag, tror inte chefen skulle uppskatta det, men försöka komma ut på våra uppmätta promenadrundor i alla fall 3-4 ggr/vecka och att börja träna (sen när jag får) 2ggr/vecka. Om jag lyckas minska lite i vikt till sommaren har jag mängder med kläder jag kan ha. Sommaren är nära men man kan alltid försöka.

Ska väga mig imorgon.

Dag 9

Fick otroligt ont i morse efter första promenaden, men har sedan dess varit i princip smärtfri. Har börjat minska de få värktabletter jag tar, vilket ännu så länge känns bra.

Har pysslat och donat ganska mycket idag och aktivt vilat mellan varven. Börjar få in en bra rutin på det och börjar kunna lyssna på kroppen och förstå att den orkar "träna" mer om man låter den ligga ner och vila ibland.

Våren är på gång och snälla Johan har gjort som jag velat idag och flyttat ut massa sommarmöbler. Wohoo!

Dag 8

Johan hade rätt. Idag i alla fall. Jag hade bestämt mig för att jag skulle följa med och handla idag och att det skulle gå fort att åka till ica fram och tillbaka. Typ ca 15 minuter sisådär, ja liksom istället för att ta en promenad kan man handla mat.

Fel fel och åter fel.

Det var ohyggligt jobbigt att gå omkring och handla. det tog mycket mer än 15 minuter och det var för tidigt.

Dag 7

För en vecka sedan var jag nersövd och de höll förmodligen just på att avsluta operationen. Den här veckan har gått fort samtidigt som jag är otroligt tacksam över att det har gått en hel vecka. Det är inte så roligt att vara precis nyopererad, det ömmar, värker, sticks och opsåret är allmänt i vägen, särskilt eftersom det sitter längst nere vid S1 och jag inte kan böja mig framåt ens lite grann utan att det stramar och gör ont. Det är ju förvisso inte heller meningen att jag ska böja mig framåt, men det finns ju ganska många sysslor i det vardagliga livet där det kräver att man ska kunna böja sig framåt lite...

Opsåret kliar betydligt mycket mindre nu än var det gjorde när jag opererade bort det maligna melanomet. Det här är i och för sig en helt annan sak, då opererade jag bort något elakartat och med det följde ju såklart dödsångesten. Nu tar jag bara bort något som är trasigt, inte dödligt.

Däremot är jag så sjukt trött. Sov till nästan 10.30 i dag och det blev typ 12 timmar det... vaknar till ganska många ggr under natten så kroppen passade väl på att sova ut nu.

Promenaderna går bra, jag kommer längre och längre på mina 15 minuter, ryggprogrammet går också bra, jag har till och med lite träningsvärk vilket känns ganska löjligt eftersom det är riktigt mesiga övningar. Men det är ju i och för sig övningar jag aldrig har gjort medvetet förut så det gör tydligen nytta. Dessutom känns det att ryggmusklerna protesterar över att de ska behöva jobba lite när någon har varit och skurit rakt igenom dem. De vill helst vara i fred.

Note to self: Uppskatta alltid en lång varm dusch!

Dag 6

Idag mår jag bra! Hade ont nät jag vaknade tidigt i morse, men så kommer det kanske att vara ett tag. Är även ohyggligt trött men det är också fullständigt normalt. Tydligen.

Lyckades göra precis allting rätt igår, gjorde ryggprogrammet 2 ggr och gick mina 3 promenader på totalt nästan 45 minuter. Vilade ganska mycket och inte genom att ligga i soffan och se på TV, utan la mig raklång på sängen och vilade kroppen på riktigt. Jag tror att det är så jag måste göra nu i början för att kroppen ska orka. Det är som sagt en ganska märklig känsla att inte "orka hålla upp ryggen", musklerna protesterar mycket.

Maten har också ordnat till sig, har en nutritionsintresserad och väldigt kunnig vän som jag konsulterar i frågan. Ja, jag är sjuksköterska jag trallala och borde kunna själv, men jag kan ju tydligen inte och behöver fråga om råd.

Vägde mig och har minskat 0,2 sedan i måndags. Dvs, typ ingenting. Kanske inte ska fokusera på det såhär i början dock...

Vår granne är hemma och vabbar nu i veckan och vi har suttit ute i solen och druckit kaffe en stund mitt på dagen nu i några dagar. Mycket trevligt! Det är skönt att jag ändå har skaffat mig rutiner mitt i sjukskrivningen, jag behöver det!

Dag 5

Äta bör man! Har upptäckt att det finns en orsak till att våra patienter får frukost lunch middag och ett par mellanmål och kvällsfika. Kroppen behöver tydligen riktig mat för att orka läka... Det känns som om jag borde ha begripit det i förväg men bättre sent än aldrig!

Har mer ont än igår men satt kanske lite mycket igår. Får tänka på det idag. Att sitta belastar opområdet mer än att ligga eller gå. Ryggen behöver även få vila i form av att man ligger helt ner.

 

 

Tänk vad man även njuter av de små självklara sakerna i vardagen, som att duscha till exempel. Det är inte alls självklart att jag kan göra det när jag vill eftersom jag behöver lite hjälp. De som bor ensamma efter en ryggoperation har ju ingen hjälp och jag kan inte för mitt liv begripa hur de når ner till fötterna utan att få tokont. Jag är otroligt glad att jag har en hjälpsam make här hemma!

 

Gjorde ryggprogrammet i morse utan problem och har varit ute på 1 promenad hittills idag. Kom igång sent även idag och kommer nog att ta sista promenaden vid 21 eller så.

 

Vänster knä har börjat spöka, det värker till mitt i knät på vissa steg, vilket inte är så konstigt. Dels har jag ju ca 15 Kg övervikt att släpa på, dels är ryggens anatomi lite ändrad och dels har jag belastat det benet mer eftersom höger ben har värkt sedan i januari. Jag smorde med Volatrengel och tog på mitt gamla knäbandage och sen har jag inte haft något problem alls.

 

Vägde mig för övrigt igår och det var inte så tokigt ändå. Räknar det som 0-vikten. Det ska bli spännande att se hur det ändras nu när jag har 4 veckor på mig att tänka på hållning, träning och kost.

Dag 4

Igår kväll gjorde jag ryggprogrammet för första gången och trots att det var ganska mesiga övningar blev jag helt slut. Det känns ju att de har skurit rakt igenom musklerna om man säger så.

Vi var även ute på den första 10-15 minuters promenaden och vi hann ganska precis bort till ena parkeringen, genom kvarteret och till andra parkeringen och sedan hem. Så småningom kommer jag ju att kunna gå snabbare, men i början är det viktigt att lyssna på kroppen.

I morse tog jag sovmorgon och tog inte första promenaden förrän till lunch. Hade nog hunnit tidigare, men satt och pratade i telefon med kär vän, vilket också är viktigt.. Lunchpromenaden tog dryga 10 minuter och det var på ett ungefär lika långt som igår kväll. Satt sen i solen på framsidan och drack kaffe och pratade med grannen :)

Har lite mer ont idag, men det kommer ju att vara dagar som det gör mer ont. Det sas innan att tredje dygnet skulle vara värst, men jag skulle nog vilja säga att natten som var var värst hittills, hade svårt att komma till ro och vaknade flera gånger av att det gjorde ont. Planerar att nästa natt ska bli bättre!

Har konstaterat att kroppen behöver mat för att orka, tydligen mer mat än jag trodde. Där ser man...

Dag 3

Vilar idag, dvs ända till ikväll. Kommer att göra första omgången av träningsövninarna och ta en låång promenad på dryga 10 minuter när Johan kommer hem. Sen är det dags att sätta igång "på riktigt" imorgon.

Försökte stå på tå på höger ben, men jag kunde det bättre före operationen än nu. Kan kanske ha att göra med att jag är skuren i ryggen? Kanske inte ska prova fler saker än vad som står i träningsprogrammet...

Glömde väga mig i morse så det blir i morgon.

Dag 2

Tar det otroligt lugnt idag och det går riktigt bra. Vilar aktivt genom att ligga ner med stöd för ryggen och försöker att sitta mindre än igår. Det känns att ryggen inte riktigt "orkar hålla upp sig själv" mer än bara korta stunder i taget.
Har mer ont än igår men det ska tydligen vara så. Det står att det inte är farligt att det gör ont, men det begränsar ju helt klart själva rehabiliteringen och mobiliseringen.

Duschade med riktigt duschcreme idag, det var otroligt skönt att ha lite väldoftande tvål istället för Hibiscrubtvålen, inte minst håret jublade av tacksamhet att få massa balsam i sig! Nu mår både kropp, själ och hår bra :)

Imorgon ska jag börja med träningen och jag har även en liten plan på att väga mig imorgon för att se vad det här eländet har gjort med vikten.

Dag 1

Vaknade pigg som en lärka utan att ha nämnvärt ont. Eftersom solen sken längtade jag ut och vi var ute en hel del. Johan donade lite och jag satt och såg på. Förr fick man inte sitta på 3 månader efter att ha opererat ett diskbråck, men idag är det annorlunda. Man ska bara inte sitta så länge i taget eftersom ländryggen inte orkar hålla upp kroppen. Det är viktigt att även aktivt vila. Tydligen.

Sjukgymnasten hade ju sagt att jag skulle ta det lungt under helgen men jag tänkte att en liiten promenad bara kunde vara nyttigt. Gick lite runt huset och stod sen och pratade lite med grannen.

Så fel jag hade och så rätt sjukgymnast en hade. Jag fick jätteont i hela opområdet och feber. Det släppte inte förrän jag gick och la mig i sängen.

Jag är kanske envis, men jag mådde ju så bra! Det sägs att man har lite ont dag 1, lite mer ont dag 2, jätteont dag 3 sen vänder det. Tänker vila mycket nu idag som ju är på väg att bli dag 2. Planerar även att göra ett schema för veckan som kommer med lite tider för träning, promenader och vila. Tror det blir bra!

Dag 0

Allt gick bra, operatören sa att det var ett stort diskbråck och att nerven var platt men att det kommer att rätta till sig inom 3-4 månader. Dvs, smärtan i benet kommer att stundtals finnas kvar men sakta minska, domningarna kommer att finnas kvar i ett par månader och känselbortfallet i huden i upp till ett halvår -om det kommer tillbaka. Just känselbortfall är tydligen svårast att få tillbaka.

Personalen på Stockholm Spine Center var helt otroligt bra, trevliga, generösa med tid och enormt lyhörda. Jag har känt mig mycket väl omhändertagen från öppenvårdsbesöket till utskrivningen igår.

Har ont men inte outhärdligt utan klarar mig bra med Alvedon & Naproxen, vilket är tur eftersom jag får en allergisk reaktion av de starkare grejerna.

Nu i helgen ska jag ta det lugnt men på måndag börjar rehabtiden tillbaka. De har ju skurit i en del av ryggmusklerna och nu gäller det att skaffa sig både bålstabilitet och bålstyrka (igen). Sjukgymnasten på Stockholm Spine Center gav mig ett träningsprogram som hon sa var "fessigt" men det är så små träningsrörelser jag får göra de första 2-3 veckorna. Ska göra dem 2 ggr/dag och ta en promenad på ca 10-15 minuter 3 ggr/dag. När det gäller en opererad rygg ska man hellre göra lätta övningar och flera repetitioner än tvärtom.

Jag är sjukskriven i 4 veckor och förutsatt att jag inte hejdas av bensmärta kan jag jobba heltid sen igen (eller snarare de 90% jag jobbar). Om ca 3 veckor ska jag gå till en annan sjukgymnast som hon rekommenderade och fortsätta träna, fast med lite tyngre redskap och under övervakning. Sjukgymnasten sa att jag ska vara sjukskriven på 100% eftersom rehabträningen ska vara på 100%, det är det som är mitt jobb de närmsta 4 veckorna.

Så, nu är det väl dags att ta tag i livet och börja träna. Igen. För nu måste jag -igen så ryggen kan hålla i 50 år till.

Diskbråcksoperation

Den 5 är det dags. Det är i övermorgon det... Då ska de ta bort den del av disken som inte är där den ska, den som trycker på alla nerverna som gör så ont i högerbenet och som gör andra dumheter. Meningen är att smärtan i benet ska försvinna helt efteråt, vilket jag ser fram emot! Om jag hade haft ryggvärk skulle den troligen inte ha försvunnit, endast bensmärtan försvinner med en sådan här operation. Ryggvärk har jag haft till och från i 20 år, det kan jag leva med, men den här nervsmärtan i höger ben är jag väldigt glad över att få slippa!

Eftersom jag har fått en anafylaktisk reaktion av Kodein vågar de inte ge mig morfinpreparat och jag har hittills endast haft Alvedon och Naproxen, nu den här veckan får jag inte äta Naproxen längre pga. den ökade blödningsrisken. man skulle utan överdrift kunna säga att jag saknar Naproxenet, det gör ont utan den. Jag har en TENS apparat och den är fantastiskt bra, men Naproxen hjälper bättre. Efter operationen antar jag att jag efter ett tag inte kommer att behöva någonting smärtstillande eftersom det ska vara bra då.

Den första dryga veckan kommer jag såklart att ha sårsmärta, de kommer ju att skära i mig, men sen ska jag vara helt bra.

Det ser jag fram emot!