I fredags var det 7 veckor sedan jag opererade mitt diskbråck och jag kan nu med facit i hand säga att det tog ca 7 veckor att känna mig "helt bra". Själva diskbråcksproblemen släppte i stort sätt på en gång, musklerna runt ischiasnerven talar om att de finns då och då, men så ska det ju vara ett tag efteråt. Det som jag varit jobbigt de 3 veckorna nu när jag har jobbat heltid igen är att det har stramat och huggit till då och då i opärret. Jag har inte vågat lyfta alls och har varit restriktiv med att hjälpa patienter upp ur sängen och har inte riktigt kunnat böja mig framåt, men nu har det släppt. Nu känner jag att jag kan leva "helt normalt" igen. Jag är så klart försiktig ändå och försöker hela tiden att ha koll på att jag har hittat den inre korsetten innan jag gör någonting, men som sagt, det går framåt.
Ska till sjukgymnasten på andra besöket idag och det ska bli spännande att höra vad hon säger. Jag vet att jag måste få rutin i att träna, att jag måste hitta tider för träning som passar i mitt liv och att jag kommer at få "tvinga mig" till att träna. Jag måste hitta en träningsform som är bra helt enkelt och sedan bestämma mig för att komma ut.
I helgen har vi hållit på en hel massa i trädgården och flyttat omkring ganska tunga saker, men inte tagit någon promenad. Vi sa igår att vi inte har hunnit, men det är ju en sanning med modifikation. Hinner gör man. 45 minuter av en hel dag hinner man ta till en promenad även om man har planer för att jobba i trädgården.
Kanske ska börja med morgonpromenader?
Idag ska jag i alla fall gå till sjukgymnasten och det tar ca 30 minuter det :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar